När jag var liten hade min mormor och morfar en stor rabarberplanta nere i trägården och jag väntade alltid med spänning på att rabarbern skulle bli mogen så jag kunde få smaka mormors goda rabarberpaj.
Kanske för att rabarbern fortfarande är så säsongsberoende är det en av de saker jag verkligen längtar efter när våren börjar så smått likna sommar.
Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin köpt rabarber. Tanken skulle aldrig falla mig in. Antagligen för att jag är bortskämd med tillgång till nyskördade stjälkar.
När mormor och morfar sålde Huset 1997 skulle man kunna tro att rabarberleveransen skulle sina men jag är välsignad med en generös svärmor med 9 (!) rabarberplantor i sin trädgård som ger henne mycket mer skörd än hon är intresserad av att ta vara på.
Med början till påsk norpar jag rabarber där vid varje besök. Svärmor bjuder på årets första rabarberpaj på Påskafton som efterrätt till den egenplockade nässelsoppan.
I helgen som gick gjorde jag en räd i svärmors trädgård och kom hem med nästan 3 kg rabarber som jag skar upp och frös in 1600 g av. Resten gick ner i en gryta med vatten och kokte i en kvart innan jag silade den och sedan kokte upp den igen med socker och citronsyra. Det skulle vara citronsaft i också men det hade jag ingen.
Förra sommaren plockade jag fläderblommor och gjorde flädersaft. Eftersom den snabbt blir dålig frös jag in det mesta i istärningspåsar.
Saften fryser inte helt och när man tar ut den tinar den väldigt snabbt och blir mycket klistrig och svårjobbad. Därför klipte jag upp alla påsarna och hällde i flädern i rabarbersaften.
Det blev till slut fyra tjusiga glasflaskor med saft att ställa i kylen.
Saften innehåller marginellt med konserveringsmedel så efter fotot tagits har jag hällt över nästan 1,5 liter i drickyoghurtsförpackningar och ställt i frysen. Får jag bara några till tomma skall resten gå in i frysen också.
Jag planerar redan för nästa säsongsvara - flädern. Bara ett par veckor till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar