Har redan känt ångest för att lämna Bebisen på dagis. Det är visserligen ca 5 månader kvar innan vi behöver göra det.(om vi nu får plats till dess men det är material för en helt annan post).
Men vi har båda diskuterat att när vi skall börja jobba båda två så skall vi lämna birt Bebisen till främmande (i början i alla fall) människor hela dagen och bara ha henne för oss själva på kvällar och helger.
Hur hemskt är det? Egentligen? Tänk själv att någon annan skall trösta henne när hon trillar och slår sig. Någon annan skall vara den som delvis uppfostrar henne så hon kan uppföra sig som en normal människa.
Men om man går till sig själv så har jag idag så här i efterhand inga särskilt starka band till mina dagisfröknar. Jag kommer bara ihåg en eller två vid namn och dem kommer jag inte ens ihåg till utseendet. Det är mamma och pappa som betyder något. Så det blir kanske inte så hemskt.
Hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar