Grupptryck

Samhället är konstigt.

Fastän jag varit hemma med Bebisen på heltid i nio månader (burit på henne i 9 dessförinnan och stoppat kroppen full med mediciner för att hon skulle bli till i ca 3 månader innan det) och på halvtid i 4 så har jag en gnagande känsla av skuld i bakhuvudet för att jag nu börjat jobba på heltid och lämnat henne hemma med Pappan.

Det handlar inte om att jag är orolig att hon inte har det bra, det vet jag att hon har. Det handlar om att jag känner att jag borde var hemma och inte ränna omkring på jobbet.

Kanske det bottnar mest i att jag faktiskt trivs med att vara på jobbet och få en paus från henne på dagarna.
Det är så mycket roligare att komma hem och leka med henne på kvällen, jag känner ju att jag verkligen saknat henne då.
Visserligen är hon ju kinkigare på kvällarna än på förmiddagen då hon kan vara alldeles fantastiskt underbar. Men på något sätt kan jag ha mer överseende med det eftersom jag inte fått min Bebis-dos på hela dagen.

Helgerna blir också så mycket roligare. Och hon får så mycket bättre kontakt med sin Pappa.

Och ändå .. skuldkänslan biter sig fast.

Gör jag verkligen rätt?