Trust the force ...

Ibland skall man inte tvinga sin vilja igenom.

Jag var med tjejerna på Stoff och Stil i våras och skulle ha tyg till en Jump Rope dress till Isabel. Inget av tygerna jag hade hemma föll henne i smaken och inget av det hon hittade på Stoff och Stil föll mig på läppen.

Till slut hittade hon ett blått tyg med vita prickar och blombuketter på som skrek köksgardiner för mig.
Hon var bestämd att detta ville hon ha. Jag kände på det lite och fick ju hålla med om att tyget i alla fall var av rätt kvalitet - även om jag inte gillade trycket.

Vi gick genom gångarna för att se om vi kunde hitta något vi båda gillade, men när Isabel fastnade vid polyesterfodertygerna och såg drömmande ut insåg jag att jag nog fick ge med mig. Det prickiga var i alla fall i ren bomull.

Vi tog en extra tur och såg plötsligt samma tryck på rosa bakgrund.

Vi kompromissade och Isabel valde till slut det rosa definitivt. Sofia skulle egentligen inte ha något tyg men bad så bevekande om det blåa att jag gav med mig.

Jag suckade mest hela tiden medan jag sydde ihop klänningarna men när jag fick min vilja igenom med vita kragar och knapplister blev det faktiskt riktigt snyggt det fick jag ju ändå medge.

Och så här i efterhand blev det ett utmärkt val. Inga klänningar av de jag sytt har använts mer än den rosa och blåa prickklänningen.

Nu har jag ännu en Jump Rope dress utklippt efter Isabels önskemål och jag är osäker på om det kommer bli snyggt men har valt att lita på henne.

Så fort mitt syrum är återställt skall jag sätta fart och hoppas att jag hinner klart med den till fredag när Isabel fyller år.