Nåja, börjat och börjat. Hon har gått länge bara hon fått hålla i något eller någon. Men i fredags förförra veckan släppte hon så plötsligt allt vad stöd hette och har inte ångrat sig.
Nu kan hon resa sig till stående mitt på golvet utan att ha stöd.
Mamman och Pappan var så förundrade i början över hur fort det går. Ena dagen ville hon inte släppa, andra dagen nästan sprang hon.
Ännu så länge går det lite darrigt ibland, men hon fixar även de mest omöjliga balansmissar.
Otroligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar