Efter att ha funderat på det i omgångar de senaste månaderna bestämde jag mig för en dryg vecka sedan att radera mitt Facebook-konto.
Jag kan inte säga att det är en enda sak som fick mig att göra det, utan det var flera små saker som alla ledde fram till beslutet.
Jag trodde jag skulle känna mer saknad efter det, men nu nästan 2 veckor senare (jag tror jag skulle kunna rädda kontot ännu om jag hade velat) så känns det helt ok att inte vara med längre.
Jag har denna bloggen som jags skriver på svenska i samt en engelsk Blogger-blogg som för tillfället används lite grann.
För firman har jag en Wordpress-blogg som tyvärr ignorerats lite för mycket. Snart får jag ge mig i kast med den och rensa lite digitala ogräs.
Jag har Twitter som jag använder ganska mycket och trivs med, samt en Livejournal-blogg som jag haft i 8 år (i dagarna) som är den jag skriver mest i. (Nä här blir det inga länkar.)
Jag har som sagt svårt att formulera varför jag inte trivdes på Facebook längre (jag värgrar säga Fejjan). Här är en kvinna som gör det väldigt bra, om man bortser från affärsdelen hon nämner. Den är inte applicerbar i mitt fall.
Som sagt jag hoppas vi kan vara vänner ändå (om nu ngn fd Facebook-kontakt skulle vandra in här) och att du kan ta dig tid att titta in hit istället.
1 kommentar:
Du anar inte hur skönt det känns för mig som fortfarande undrar ibland om mitt val, att inte vara på FB, är rätt. Det är ganska få jag känner som inte är på FB, men det är ofta just vänner som jag känner lite extra för och som jag anser vara fullt socialt kompetenta som har valt utanförskapet. Därmed INTE sagt att alla mina kompisar som finns på FB inte är toppen, smarta och sociala. Men det hade kanske känts annorlunda om det endast var mina ensamma, mindre sociala kompisar som stod utanför.
Igår såg jag en kort stund av en intressant dokumentär på Kunskapskanalen, bl a om Burger King som gav ut gratis Whoppers till sådana som tog bort 10 vänner från sin FB vänlista. Det var ingen som hade problem att radera 10 vänner. Det visar ju att FB-vännerna kanske ändå inte är så viktiga vänner?
Jag skummade den långa länkade artikeln.
Och du och jag, vi har ju aldrig varit FB-vänner, så vi fortsätter väl som innan :-)
Skicka en kommentar