Mamman hörde på TV igår om hur farligt det visst var för barn med blåa ögon att vistas i solen utan solglasögon.
En allvarlig ögon-överintendent-super-läkare talade om för journalisten hur otroligt farligt det var för det människliga ögat att vistas i solen utan fullvärdigt skydd. Änu farligare var det för barn, vilkas ögon ju inte utvecklats klart. Och ovanpå detta var då alltså blåögda barn speciellt i riskzonen eftersom de inte har så stora mängder pigment i ögat. Barns ögon skulle skyddas med solhatt och helst solglasögon.
Kan någon berätta för Mamman hur man får en ettåring att behålla solglasögonen på? Att inte böja skalmarna bakåt. Att inte peta ut sina solkänsliga pigmentlösa blåa ögon med den bakåtböjda skalmen? Det lär hon få mer synfel av.
Mamman undrar hur människan överhuvudtaget kan se nuförtiden. Satte stenåldersmänniskan på sina barn ögonskydd? Vad gjordes de av? Flinta?
Visst hade de inte samma problem som den moderna människan med ozonhål och freoner och UV-prognoser. Men solen strålade lika mycket då som nu.
Nej, Isabel får nöja sig med UV-dress (dyrt inköpt på P.OP för 400 kr, har hittills använts 2 ggr i sommar) och hatt. Och får hon synfel i vuxen ålder så beror det snarare på att Mamman och Pappan båda två använder glasögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar